Alkohol i sverige under 1800 talet
Sveriges alkoholpolitik
Sveriges alkoholpolitik syftar officiellt mot för att minska alkoholkonsumtionen inom landet såsom en led inom för att befrämja folkhälsan samt minska dem skadliga effekterna från alkoholen.[1] Bland annat existerar målen för att resurser mot alkohol bör begränsas, för att efterfrågan vid alkohol bör reduceras, samt för att öka kunskapen angående konsekvenserna från alkoholdrickande samt tillhandahålla god vård samt behandling.
Den svenska regeringens politik existerar influerad från enstaka rad beslut inom EU likt äger fått mot resultat för att detta efter den 1 januari2004 existerar tillåtet för att ta in större mängd alkoholhaltiga drycker jämfört tillsammans med tidigare. Statistik ifrån bland andra Socialstyrelsen visar för att detta genomsnittliga alkoholintaget beneath kalenderår 2006 plats tio liter ren alkohol på grund av personer ovan femton år.[2]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Till samt tillsammans 1700-talet
[redigera | redigera wikitext]Fokus på grund av alkoholpolitiken inom land besitter inom långa tider varit spritdrycker, framför allt brännvinet, likt plats den beverage vilket framställdes samt konsumerades inom landet.
Beskattningen från brännvinet äger både haft syftet för att begränsa supandet samt för att dra in skatter mot staten, samt för att titta mot för att spannmål ej användes till brännvinsframställning inom tider från spannmålsbrist. Tullavgift infördes 1591 vid importerat brännvin.[3] inledande gången ett tillverkningsavgift infördes på grund av brännvin framställt inom land fanns 1638.[4] nära denna period fanns avgiften på grund av husbehovsbränning numeriskt värde tredjedelar från den likt gällde på grund av kommersiell brännvinsframställning, således kallad salubränning, likt bara fick utföras från medlemmar från Bryggarämbetet.
Tillståndet till kommersiell skildring drogs nära flera tillfällen in, då spannmålsskörden slog fel, på grund av för att lätta vid spannmålsbristen.
År 1718 förbjöds husbehovsbränningen, efter för att den ägde ökat inom omfattning.[4] Supandet tycks dock ej äga minskat, samt 1731 tilläts därför åter husbehovsbränning på grund av landägande personer vid ruralt område, dock belades tillsammans med enstaka betalning "som endast komme brännvinssuparen mot last".
Husbehovsbränningen blev rätt endast till dem liksom ägde minimalt en fjärdedels hemman samt till borgare inom småstäderna vilket väsentligen livnärde sig tillsammans jordbruk. varenda andra fick skaffa sig sitt brännvin ifrån krogar alternativt utminuteringsställen. Dessa fanns inom sin tur skyldiga för att ta varan ifrån brännerierna, från vilka endast en begränsat antal skulle ett fåtal upprättas.[5]
Brännvinet ansågs äga ett särskilt skadlig verkan hos samerna, samt tid 1723 kom enstaka kunglig förordning likt bland annat förbjöd utskänkning från brännvin åt samer beneath marknader.
tid 1740 utfärdades totalt brännvinsförbud till Lappmarken, tillsammans med smyghandel samt lönnkrögeri likt följd.[6] vid 1723 års riksdag ägde prästen Nils Grubb inom Umeå yrkat vid en allmänt brännvinsförbud inom läka landet, därför för att ingen fick "varken hava, sälja alternativt supa brännvin". denne lämnade in ett text tillsammans klagomål ovan dem bedrövliga följderna från dryckenskapen, vilket spridit sig inom hans landsända mot den grad för att "ingen kyrka funnes, varest icke någon brännvinskrog vore inrättad, var kyrkfolket berusade sig".
Riksdagsmännen insåg dock detta omöjliga inom en totalförbud. Tanken vid en sådant framkallade särskilt högljudd protester ifrån bönderna vid riksdagen, vilket bedyrade för att "brännvinet vore på grund av dem detta endaste medikament" – på grund av för att ej prata ifall all den nytta dem ägde från dranken, till boskapens utfodring.[5]
År 1747 släppte riksdagen husbehovsbränningen fri, dock den fanns fortsatt belagd tillsammans betalning.
Missbrukets följder visade sig inom ett allt mer utbredd alkoholism likt inom dess olika former började bli enstaka allmänt förekommande folksjukdom inom 1800-talets Sverige.Samtidigt förbjöds bränning mot avsalu annat än inom större brännerier. på grund av för att åstadkomma besparing från säd begärde sekreta utskottet, för att Kungl. Maj:t genom meddelande mot landshövdingar samt konsistorier skulle uppmuntra människor för att bränna från diverse träd- samt rotfrukter, "varibland dem s. k. potatoes alternativt jordpäron aktas isynnerhet tillsammans med nytta behärska användas".[7]
Redan nära nästa riksdag 1751–1752 ändrades förordningen således för att gränsen mellan husbehovsbränning samt bränning mot avsalu därför gott likt utplånades.
Den bränningsavgift, likt vid förra riksdagen lagts vid varenda jordbrukare, blev idag utbytt mot ett förbrukningsavgift från varenda man ovan femton tid, "antingen denne nyttjade brännvin alternativt icke". Man utgick nämligen ifrån "att dem flesta från mankönet, ifall icke dageligen, dock beneath tiden [allt emellanåt] sig därav betjänade".[7]
I femte månaden i året 1756 förbjöds temporärt all brännvinsbränning vid bas från för att detta rådde spannmålsbrist.
Straffet på grund av brännvinsbränning blev 10 daler silvermynts böter samt negativt resultat från såväl bränningsapparaterna såsom varan – mot fördel på grund av angivaren, vilket fick både dem 10 dalerna samt värdet från detta beslagtagna.[8] dock brännvinsförbudet ensamt visade sig ej effektivt nog samt kompletterades vid hösten identisk kalenderår tillsammans en påbud för att varenda brännvinspannor skulle lämnas in mot kronomyndigheterna alternativt förseglas.
Beträffande dem stora, fast inmurade pannorna plats detta dock tillräckligt för att utföra dem obrukbara genom för att taga försvunnen "hatten", "bröstet" samt piporna samt skära från falsen.[8] nära denna tidpunkt fanns inom land (som då inkluderade Finland) 169 132 brännvinspannor, vid ett befolkning från ungefär tre miljoner, såsom lämnades in mot myndigheterna.[8][4]
Inte heller denna åtgärd visade sig dock räcka samt detta återstod ännu enstaka sektion pannor vilket ej lämnats in.
dem stora inmurade pannorna fanns detta ej alldeles omöjligt för att ett fåtal för att fungera igen, samt nya bränningsapparater plats ej således svåra för att tillverka. Straffet höjdes för tillfället åter, till andra resan mot 50 dalers böter samt till tredjeplats resan mot negativt resultat från position samt borgarrätt alternativt inom saknad därav på grund av mansperson mot 20 par spö samt till kvinna mot 20 par ris.
Fjärde gången någon beträddes tillsammans lönnbränning "skulle denne försändas mot närmaste kronans fästning för att var inom 3 kalenderår behållas inom fängelse alternativt mot sysselsättning efter omständigheterna". Förbudet upphävdes mot slut från riksdagen kalenderår 1760.[9]
Under Gustav III genomfördes flera olika regleringar från brännvinsframställningen.[4] 1 september 1772 förbjöds åter all brännvinsbränning, mot resultat från 1771 års missväxt.
1775 upphävdes förbudet, vid inrådan från Johan Liljencrantz dock brännvinsbränningen gjordes mot en statligt privilegium, en "regale". Avsikten plats för att förpakta, alltså arrendera ut, bränneriverksamheten, dock nådde ingen succé. Därför utfärdades 14 september 1775 ett förordning angående statliga kronobrännerier, en förslag var Georg Gustaf Wrangel fanns den drivande på baksidan.
På Aktiva Länkens bplats förmå ni studera enstaka kreditkort nyhet angående Sveriges alkoholhistoria ifrån icke-kristen tidsperiod mot nutid.1776 fanns 42 kronobrännerier, samt deras antal ökade senare mot 61. Produktionen nära dessa fanns liksom störst 1785, då den nedsänkt vid omkring 6 miljoner kannor, alternativt omkring 16 miljoner liter. 2 femte månaden i året 1776 infördes ett allmän frihet för att sälja brännvin, såsom alltså skulle anlända ifrån kronobrännerierna.
En ökande lönnbränning, nära sidan från kronobrännerierna, samt missnöje tillsammans med systemet tillsammans kronobrännerier ledde mot för att detta 1787 ersattes tillsammans utarrendering från detta statliga bränneriprivilegiet mot personer vilket fick erlägga till detta inom spannmål.[4] Detta kallades arrendebränning, samt fortsatte fram mot 1798.
Samtidigt återinfördes rätten mot husbehovsbränning mot dem vilket ägde haft denna riktig före 1772 års förbud. Efter detta beslut ökade spritkonsumtionen inom land kraftigt.
1800-talet
[redigera | redigera wikitext]Prosten Carl Emanuel Bexell bildade inom slutet från 1820-talet Sveriges inledande nykterhetsförening. Även Peter Wieselgren blev ett betydelsefull nykterhetsagitator.
Nykterhetsrörelsen inom land - Uppstod beneath 1800-talet.Efter politiska kontroverser kring nykterhetsfrågan beneath 1853-1854[3] infördes 1855 färsk lagstiftning angående beskrivning samt salg från brännvin, samt skatteuttaget höjdes. nära denna tidpunkt infördes även enstaka åtskillnad mellan utskänkning, alltså krogverksamhet likt serverade brännvin vid område, samt således kallad minuthandel, liksom enbart skedde på grund av avhämtning samt enstaka kvantitet ifall minimalt ett halv kanna (1,3 liter),[3] senare enstaka liter.[4]
1860 förbjöds husbehovsbränningen,[4] samt besitter efter dess ej införts igen.
1900-talet
[redigera | redigera wikitext]Den 27 augusti1922 sade svenskarna nära enstaka folkomröstning nej mot rusdrycksförbud. inom USArådde nära identisk tidsperiod en rusdrycksförbud. Däremot tillämpades motboken inom landet år 1917-1955.
Enligt en beslut 1972 från riksdagen fick detaljförsäljning alternativt servering ej ske mot enstaka individ likt kunde antagas artikel beneath 18 tid.
kvinnligt oss äger inom ljus kom mot beneath 1800-talet, då medelklassens ideal slog ige-nom samt kvinnors drickande kom för att ses tillsammans med ogillande.Dessförinnan gällde serveringsåldersgränsen 16 kalenderår. [10] Staten ägde mellan 1974 samt 1986 enstaka majoritet från bryggeriet Pripps, såsom då plats landets största.
På dåvarande svenske socialministernKarin Söders initiativ stängde Systembolaget vid lördagarna inom start från 1980-talet, vilket gällde fram mot runt 2000-2001.
Den svenska nykterhetsrörelsen existerar ett folkrörelse inom landet såsom verkar på grund av nykterhet samt ett restriktiv alkoholpolitik.När land gick tillsammans med inom EU efter folkomröstningen den 13 november1994 fanns ett viss bekymmer på grund av för att alkoholkonsumtionen skulle stiga inom land. bekymmer fanns ovan vilket vilket skulle hända tillsammans med alkoholpolitiken inom landet, dock dåvarande europaministerUlf Dinkelspiel lovade för att svenskarna även inom fortsättningen bör erhålla avgöra ovan sin personlig alkoholpolitik.
landet fick mot ett start undantag ifrån EU:s regler för att därför gott likt obegränsade mängder alkohol bör ett fåtal föras ovan avgränsningar, dock fick dock höja införselkvoten på grund av alkoholhaltig samt maltdryck mot tre liter mot tidigare enstaka liter till alkoholhaltig respektive 15 liter mot tidigare numeriskt värde liter på grund av ölen.
Dessa regler skulle emellertid enbart gälla beneath ett period beneath numeriskt värde tid samt sedan skulle frågan prövas vid nytt tid 1996.
Knappast något annat nation inom världen besitter lika framgångsrikt såsom landet beneath andra hälften från 1800-talet lyckats centralisera, monopolisera samt ekonomiskt dra nytta från alkoholhanteringen.då detta fanns dags för att omförhandla, fordrade EU-kommissionen för att landet, land samt land i norden skulle släppa sina undantagsregler samt övergå mot dem gemensamma införselreglerna till bota EU. Den dåvarande svenska regeringen protesterade samt lyckades förlänga undantaget fram mot den 30 juni 2000. inom den avtal stod detta för att landet fanns tvunget för att vandra tillsammans med vid dem gemensamma införselreglerna inom EU.
Det plats dags för att omförhandla undantagsreglerna igen beneath hösten 1999 samt våren 2000. Dåvarande finansministerBosse Ringholm begärde beneath en sammanträde tillsammans med EU-kommissionären, såsom ägde ansvaret på grund av EU:s inre handelsplats, Frits Bolkestein inom Bryssel den 31 januari 2000, för att Sveriges undantag skulle gå vidare för att gälla mot tid 2005.
Dock svarade Bolkestein för att landet skulle upphöra tillsammans undantagen redan den 1 juli 2000 istället. detta uppnåddes ett kompromiss då kommissionen inom april 2000 lade fram sitt förslag. Frits Bolkestein drog igen sitt krav vid för att Sveriges undantag skulle upphöra inom utbyte mot för att införselkvoterna vid maltdryck ifrån 15 mot 24 liter, samt vinkvoten ifrån 5 mot 20 liter inom tre samt en halvt tid då EU:s gemensamma införselkvoter skulle gälla fullt ut.
Kommissionens förslag antogs sedan enhälligt från ministerrådet.
Efter dem överenskomna tre samt en halvt år, detta önskar yttra den 1 januari 2004, började EU:s gemensamma införselkvoter för att gälla samt fanns samt ett förmå ta in 20 liter starkvin, 90 liter alkoholhaltig samt 110 liter maltdryck mot landet.
ett privatperson förmå ta in ytterligare utöver dessa kvoter angående man förmå bevisa för att detta existerar på grund av privatbruk.[11]