Sista hälsning begravning korta dikter om sorg
Minnesord
1
Du somnade stilla
då färden plats slut
från allt vad ni lidit
Du för tillfället vilar ut
Vi binder enstaka krans
av minnen
de vackraste och
finaste oss har
Vi vet för att dem inte någonsin vissnar
Hos oss existerar ni ständigt kvar.
2
Nu slut existerar smärtan
Du funnit frid
Men lämnat hjärtan
Som saknat Dig
3
Att dö kunna ej artikel farligt
när existensen bjudit vid en
hårdhänt strid.
Att avsomna in, för att transporteras bort
helt varligt,
kan ej existera mer än stilla frid.
4
Det kom ett dygn ett stilla vind
och smekte ömt Din utmattad kind
Liksom en ljus liksom blåses ut
Din levnadsdag äger nått sitt slut.
5
Du går ifrån oss, dock existerar ej borta
I våra reflektioner ni lever kvar.
6
En ros fäller sakta bladen
Ett ljus brinner stilla ut
En flämtande livslåga slocknar
En arbetsfylld levnad existerar slut
7
En tröst inom sorgen Gud oss ger
Att den oss älskar ej lider mer.
8
Far besitter räckt ut handen
Mor besitter fattat den
På den andra stranden
mötas dem igen.
9
Genom sorgens mörker
lyser minnenas ljus.
10
Guds Frid
11
I minnet ni lever
Du finns ständigt kvar.
I minnet oss ser Dig
precis vilket ni var.
12
I Vårvindens susning
Du somnade stilla
Nu sjukdom samt oro
ej mer utför Dig illa.
Skön existerar vilan
som natten ger
Gott existerar för att veta,
Du lider ej mer.
13
Minnet lever, detta förmå ej jordas
det är kapabel ej gömmas inom stoft samt grus
Nej, detta skall leva i
fågelsången, inom blomsterdoft
och inom vindens sus.
14
Nu slut existerar smärtan
Du funnit frid
Men lämnat hjärtan
som saknar Dig.
15
Tack på grund av allt!
16
Plötsligt slocknar ett låga
som värmt samt vilket givit allt
Ett ljus blåses ut samt hastigt
känns allting isande kallt.
Någonting brister stilla
en röst samt enstaka låt dör ut
Och då förnimmer man tydligt
att ingenting existerar liksom förut.
17
Möda samt jobb fyllde
ditt liv
Aldrig ni krafterna
sparade
För Dig fanns plikten en
säker giv
så länge såsom dagen
varade
Vi tackar till allt Du
givit
av älskade samt omsorg
om oss
och önskar Dig vila för
evigt.
Ljust existerar Ditt minne
Vila inom frid.
18
Så plats ni enstaka länk mot enstaka värld
som var
En Epok, sedan länge förliden
19
Och tillsammans med hjärtat varmt och
med hjärnan genomskinlig levde
Du helt inom tiden,
Och finge oss be angående ett gåva
ännu detta vore, för att bli äldre så
vackert såsom ni samt möta vårt
öde därför värdigt liksom Du,
när existensen levts färdigt.
20
Säg ej tillsammans sorg för att denne existerar död
Tänk tillsammans lycka för att han levat!
21
Vi minns dig tillsammans med kärlek
ömhet samt glädje
Du ägde en hjärta så
innerligt gott
Tack samt avsked ifrån oss,
Dina kära
Vi vet, för att oss stod Ditt
hjärta sålunda nära.
22
Jag drömmer jag vandrar
i täckt område samt mark
Jag drömmer jag åter är
frisk samt stark
Jag önskar inte någonsin vakna ur
dröm därför skön
Ack låt mig erhålla sova
det existerar min bön.
23
Tack kära Mor på grund av åren
som gått
Tack på grund av all älskade och
omsorg oss fått.
24
När Far gick försvunnen, sålunda ensam
blev Din strid
Nu kära Mor, besitter även Du
fått frid
Sov, kära numeriskt värde, likt delat
livets öden
i gravens ro förenade
i döden
25
Vi minns dig tillsammans kärlek
ömhet samt glädje
Du ägde en hjärta så
innerligt gott
Tack samt avsked ifrån oss,
Dina kära
Vi vet, för att oss stod Ditt
hjärta således nära.
26
Den ro ni länge sökte
den kom mot Dig mot slut
Nu borta existerar bekymmer
Nu får ni vila ut
27
Tack kära Mor på grund av åren
som gått
Tack på grund av all älskade och
omsorg oss fått.
28
När Far gick försvunnen, således ensam
blev Din strid
Nu kära Mor, besitter även Du
fått frid
Sov, kära numeriskt värde, vilket delat
livets öden
i gravens ro förenade
i döden
29
Minneslunden fin är
sitt enstaka stund vid soffan där
Gräset blommar var idag
blomman var existerar möjligen jag
Vinden smeker idag din kind
det existerar jag vilket existerar din vind.
30
Du fanns vårt allt vid jorden
det finaste oss vet
Vi önskar ni hörde dessa orden
Vi älskar dig inom evighet.
31
Sakta, därför sakta
Du tynade bort
Vi stod nära Din sida
så hjälplösa blott
Stilla kom döden
kom såsom ett vän
tog Dig nära handen
och ledde Dig hem.
32
Så äger oss vandrat ni och
jag, inom älskade grabb inom hand
Så besitter oss delat varenda dag
i våra drömmars land
Vår lycka plats vår rikedom
nu äger ni gått,
min grabb existerar tom.
33
Så ärligt samt troget
Du kämpat
för mödorna aldrig
Du vek
Din blick fanns så
trofast samt öppen
Ditt hjärta kände ej svek
34
Gud märker då stegen existerar tunga
och utmattad dem älskades drag
Han märker då krafterna sviker
och hjärtat träffar mattare slag
Då öppnar denne kärleksfullt famnen
och låter dem avsomna inom frid.
35
Det gick sålunda fort, oss fick ej talas vid
Ditt hjärta pausade samt ni fick frid
Hav tackar på grund av samtliga goda år
Men sorgen efter dig existerar svår.
36
Ditt hjärta vilket klappat därför varmt på grund av dem Dina
Och ögon liksom vakat samt strålat således ömt
Har stannat samt slocknat mot sorg till dem dina
Men vilket ni äger gjort skall inte någonsin bli glömt
37
Du bäddas inom hembygdens soliga famn
Där barndomens vagga äger stått
Vid hembygdens kyrka ni hunnit inom hamn
Och var dina steg ni äger gått
Det existerar hembygdens tidsangivare liksom ringa
En välkomnande ifall frid önskar dem bringa
38
Du gick således stilla din väg inom livet
Så tyst samt trogen Din plikt ni gjort
Hav tackar på grund av allt ni inom älskade givit
Ditt minne lever, detta går ej bort.
39
Du styrde ni ställde
Du ville oss väl
Du älskat oss samtliga från bota din själ
Välsignat vare ditt minne.
40
Ett hjärta från godhet äger slutat för att slå
Den eviga vilan besitter kommit
Dock finnes enstaka tröst
Du sover inom ro.
41
När dina steg äger tystnat
Finns ändå ekot kvar
När dina ögon slocknat
vi samtliga minnen har
Vi spar dem inom vårt hjärta
Tar fram dem då samt då
Så kommer ni på grund av alltid
Att existera på denna plats ändå.
42
Stilla kom döden den kom såsom enstaka vän
Tog Dig nära handen samt förde dig hem.
43
I sorgen finns glädjen till allt ni oss gav
Av älskade samt vård mot dem ni höll av
Redo för att hjälpa, lycklig inom Ditt sinne
Är ni oss samtliga inom älskade minne
44
Är detta vår inom himmelriket?
Står detta hästhovar inom diket?
Hör jag klockringning för de avlidna hemma inom vår by?
Herren Gud vid porten gläntar
Vinkar åt mig , ler samt väntar.
Och jag nalkas vid ett snövit sky.
45
I skogarnas sus bland fåglarnas sång
Finns friden på grund av söka själ
Där önskar jag hitta min sky enstaka gång
När mot existensen jag säger farväl.
46
Mor, ni plats äldre, sliten samt trött
Av varenda oro inom existensen ni mött.
Men idag lilla Mor då ni göms inom din grav
Vaknar mot liv allt gott ni oss gav.
Hav tackar kära Mor på grund av din möda, Din strid.
Vi önskar således innerligt, Vila inom frid!