Wolfenstein new colossus svensk karaktär i selet

Uppsala-baserade studion Machine Games ägde knappast för intention för att göra en från årets maximalt politiskt laddade spel när dem påbörjade utvecklingen från Wolfenstein 2: The New Colossus 2014. detta senaste åren äger oss dock sett högerpopulistiska partier avancera inom europeiska omröstning, nazister marschera inom Charlottesville samt ett amerikansk president regelbundet ducka för för att bedöma huvförsedda alt right-rörelser.

Typiskt för vår snurriga samtid äger Wolfenstein: The New Colossus fått bedömning från nynazister för sitt anti-nazistiska innehåll, för för att ”dehumanisera nazister” samt uppmuntra mot för att ”skjuta politiska meningsmotståndare”. detta låter liksom en skämt hämtat direkt ur spelet dock åter igen överträffas dikten från verkligheten.

 

Men hur resehandling kraftfull anmärkning är Wolfenstein 2: The New Colossus på vår samtid, egentligen?

I LOVED the new colossus (I actually prefer it to the New Order), but inom think there are a few things people kritisera it for: The story isn't as coherent or self contained as the New Order.

för att panga nazister är ju inget nytt fenomen inom spel, särskilt ej inom Wolfenstein-serien såsom existerat inom över 35 år. The New Colossus fortsätter inom identisk väl upptrampade fotspår samt levererar 10-15 timmar blodig popcorn-underhållning framför några djupgående samhällsanalyser. Likt föregångaren får berättelsen väldigt stort utrymme, tillsammans med långa, välregisserade filmsekvenser, färgstarka karaktärer samt ett ton vilket idel skiftar mellan lust att leka samt allvar.

Politiskt raljerande flimrar förvisso förbi inom dialogerna dock detta är främst inom gestaltningen från karaktärerna såsom Machine Games sticker ut hakan; birollerna innehas från enstaka brokig förteckning etniciteter samt studion är ej rädda för att utmana normer samt visa sådant likt oss inte någonsin sett inom actionspel förut.

alternativt vilket sägs ifall ett höggravid kvinna liksom naken, grenslande samt dränkt inom blod pepprar sönder enstaka robothund tillsammans dubbla maskingevär?

 

Ambitiös dock ojämn berättelse

Det märks för att ambitionsnivån på berättelsen varit skyhög beneath all utvecklingen; både regi samt röstskådespelare är på höjdpunkt samt detta bjuds på några riktigt minnesvärda (och ofta brutala) sekvenser.

Wolfenstein II: The New Colossus existerar en action-äventyr first-person shooterspel utvecklat från MachineGames samt publicerat från Bethesda Softworks, samt existerar uppföljaren mot Wolfenstein: The New beställning ifrån 2014.

Vår personliga favorit är scenen tillsammans med enstaka viss ökänd diktator tillsammans med snorbroms likt känns likt hämtad ur enstaka inofficiell uppföljare mot Inglorious Basterds. Den här gången besitter också huvudpersonen BJ Blazkowicz fått enstaka sann bakgrundshistoria såsom komplettering mot hans imponerande käklinje samt tuffa oneliners.

Den inkluderar enstaka genomond fadersfigur, ett beskyddande mor samt enstaka förbjuden barndomsvän samt den står för många från spelets emotionella vikt – dock efter enstaka snabbt avklarad konfrontation halvvägs in inom spelet är detta ett mer alternativt mindre avslutad affär. detta ger en något splittrat intryck samt tyvärr är berättelsen liksom totalitet ganska ojämn.

Den bygger inte någonsin upp mot något klart crescendo samt slutet kommer tämligen abrupt.

 

Handlingen är förlagd mot naziockuperade USA, 1961.

Nu säger ni säkert för att Wolfenstein II: The New Colossus inledningsvis samt främst handlar angående för att utföra sig från tillsammans nazister vid dem maximalt spektakulära sätt liksom finns, samt detta stämmer ju såklart.

BJ samt kompani pratar många angående för att dem måste få detta amerikanska människor för att utflykt sig mot dem nazistiska förtryckarna dock oss får titta förvånansvärt lite från civilbefolkningen samt hur detta amerikanska samhället faktiskt besitter assimilerats. Många från uppdragen utspelar sig istället på typiska militäranläggningar samt hemliga forskningsbaser.

Spelets höjdpunkt är tveklöst Roswell-banan, vilken inledningsis låter oss utforska enstaka amerikansk småstad inom amerikanska södern. Här finns så många för att titta på samt fascineras av/rysa över, vilket ku klux klan-medlemmar liksom försöker uttala ”danke schön” inför ett tysk soldat mot den publikdragande nazistparaden.

Ögonblicket är dessvärre för snabbt förbi då oss tio minuter senare förflyttas mot en dunkelt gruvschakt tillsammans med siktet inställt på nya naziskalpar. När berättelsen lyckas väcka sådan nyfikenhet kring världen är detta lite trist för att så många från den faktiska speltiden utspelar sig inom identisk sorts stålgråa korridormiljöer liksom oss sett oräkneliga gånger tidigare.

 

Nazistdräpar-dags

BJ är likt vän redigt duktig på detta här tillsammans med för att dräpa nazister, vare sig detta är tillsammans med krutpåkar, enstaka välplacerad yxa inom bakhuvudet alternativt enstaka verktyg inom halsvenen.

han ränner å andra sidan ej runt tillsammans med enstaka Mjolnir-rustning likt mästare ledare likt kunna regenerera hälsa vilket gör för att ni måste artikel uppmärksamma på plocka upp medkits längs vägen. mot skillnad från senast behöver ni dock ej göra detta tillsammans en enskilt knapptryck utan detta räcker utmärkt tillsammans med för att bara löpa över dem.

enstaka ytterligare små dock naggande god förändring är för att detta idag är fritt fram för att experimentera tillsammans vilka vapen ni önskar använda samtidigt. Känner ni för för att lira ljuddämpad pistol inom en handen samt överdimensionerat maskingevär inom andra? För all sektion, kör på.

liksom vanligt är kapabel ni välja mellan för att rusa in tillsammans med dubbla skjutduon inom händerna samt sprutmåla väggarna tillsammans med inälvor, alternativt försöka smyga dig fram samt ta ut officerare innan dem hinner kalla in förstärkning. Sistnämnda upplevs dock vilket svårare än tidigare.

I'm going to attempt to complete wolfenstein the new colossus on mein leben and was wondering what råd people had for doing it.

inom nio fall från tio hann oss smygmörda vilket maximalt enstaka alternativt två soldater innan oss blev upptäckta.

 

Eldstriderna är många, hårda samt ofta rejält slafsiga samt inom sina bästa stunder, när blodet sprutar samt sargade nazitorson flyger genom luften samt Mick Gordons tunga metalriff dränker ljudbilden, känns Wolfenstein 2: The New Colossus lika skoningslöst underhållande likt syskonet Doom.

inom sina värsta stunder är detta extremt frustrerande: BJ äger ett trend för att ibland vägra hoppa över vissa hinder samt responsen när ni blir träffad från fiendekulor är på tok för otydlig – många gånger äger oss dött utan för att ens äga förstått för att oss varit illa ute.

Dessa små irritationsmoment mot trots är striderna för detta mesta riktigt roliga, dock dem besitter ett trend för att bli ett aning enformiga inom längden. Paradoxalt är detta dem välgjorda mellansekvenserna samt något eller någon som är charmig karaktärerna vilket är den största boven här.

Ibland besitter oss helt enkelt bara velat bränna igenom vissa passager för för att oss varit nyfikna på vad liksom kommer hända inom nästa mellansekvens.

Når ej kurera vägen

Det tar emot för att nedteckna detta, dock inom slutändan lyckas ej Wolfenstein 2: The New Colossus riktigt anlända upp på identisk nivåer såsom sin briljanta föregångare – trots vissa förbättringar inom spelmekaniken samt en ännu mer filmiskt berättande.

detta är lite för repetitivt samt dras tillsammans för många små irritationsmoment, dock framförallt är detta detta ofokuserade narrativet samt dem upprepande korridorsmiljöerna såsom håller spelet igen.

Wolfenstein II: The New Colossus > General Discussions > Topic Details.

detta är riktigt synd, för spelet gör samtidigt förbaskat många rätt samt levererar ett attraktiv samt brutal actionupplevelse proppad tillsammans med karaktär samt själ. BJ samt hans polare är en riktigt skönt gäng för att hänga tillsammans med samt spelets skurk, Frau Engel, står sig lätt likt spelårets maximalt osympatiska figur.

Machine Games bör dessutom äga ett ytterligare brasklapp för för att dem vågar satsa helhjärtat på enstaka matig enspelarkampanj samt ej inkvoterar en multiplayerläge från ren ängslighet.

Spelet existerar fyllt tillsammans med stereotyper ifrån olika nationer.

enstaka sällsynt ynnest inom dagens spelklimat.

 

Fakta: Wolfenstein 2: The New Colossus

Genre:

 Action

Format: Playstation 4, Xbox One, PC
Testat format: PC
Utgivare: Bethesda
Utvecklare: Machine Games
Lansering: Ute nu
Pris: 599 kronor mot PS4 samt Xbox hos CDON, 549 kronor mot PC.

 

 

 

 

Röjig action
Otroligt filmiskt
Färgstarka karaktärer
Bra atmosfär
 

En aning repetitivt
Ojämn berättelse
Ibland frustrerande spelkontroll