Vem är dramaten skådisen flashback

Det fanns Elisabeth Hauptmann, Bertolt Brechts pålitliga samarbetspartner vid 1920-talet, liksom inledningsvis uppmärksammade John Gays Tiggarens opera. enstaka färsk uppsättning inom London ägde blivit ett massiv succé samt Elisabeth Hauptmann strukturerade genast fram texten samt satte igång tillsammans med ett grovöversättning.

Den tyska översättningen, såsom denna sysslade tillsammans med varenda ledig stund, gav denna mot Brecht, scen på grund av scen. Brecht fanns nära den tiden djupt engagerad inom ett ytterligare, personlig samt många målinriktad teaterstycke vilken denne lovat ett regissör.

Det hindrade honom dock ej ifrån för att kasta sig rakt in inom en nytt projekt; redan då njöt denne från för att påbörja oräkneliga saker samtidigt.

han ägde ständigt haft uppslag, halvskrivna scener samt pjäser likt nedsänkt samt drällde samt denne slängde inte någonsin försvunnen ens den minsta lilla papperslapp ifall denne krafsat ner några mening vid den. inom Gays teaterstycke träffade han horor samt hallickar samt person som ber om pengar ifrån 1700-talets London samt dem fascinerade honom.

Varför ej låta dem prata hans tungomål, Brechts språk?

Tanken tilltalade honom samt utan krav, nästan såsom avkoppling, började han jobba tillsammans med enstaka scen. denne behöll detta han uppskattade, strök utan pardon detta han ej ville äga kvar samt skrev sedan nya scener likt detta passade honom.

Han ägde ständigt betett sig sålunda.

Hans beundrare talade angående adaption samt omskrivning: hans motståndare kallade hans teknik till plagiat, piratbeteende, skamlös stöld. han använde sig från dem förlagor såsom denne ville samt kunde. denne brydde sig ej angående detta handlade ifall stora klassiker alternativt samtida författare, ifall detta fanns Villon, Marlowe alternativt Shakespeare, Kipling, Gorkij alternativt Klabund.

Under all hans liv blåste detta (därför) ett kraftfull väsentlig luftström kring Brechts kortklippta skalle.

Vissa menade för att detta ej fanns konstigt alls: hos ett sådan unik talang således önskar dem trångsynta ständigt hitta fel. andra menade (också) för att detta ej fanns konstigt alls: enstaka sådan farlig skojare måste vänta sig ett rättvisans dom. ett kamrat mot mig, ifrån den tiden inom Berlin, sade mot mig till en tag sedan: ”varenda människa vet för att Brecht ej existerar sålunda noga tillsammans med upphovsrätt.

Självklart snattar han – dock denne utför detta vid en genialt sätt samt detta existerar vad såsom räknas”.

Elisabeth Hauptmann visade, hur likt helst, test vid ett trygg emotion, då denna vintern 1927-28 fäste Brechts uppmärksamhet vid Tiggarens opera. inom den fann han just den blandning från exotisk samt aktualitet liksom denne behövde inom sitt eget skapande.

Texten fanns liksom en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig vid hans personlig poetiska kvarn.

Men ej många kunde göras åt originalmusiken, skriven från Pepusch. Brechts tungomål formligen skrek efter en nytt musikaliskt formulering likt kunde förmedla dess tempo, driv, modernitet samt stor mängd tillgångar eller förmögenhet inom både höga samt låga toner.

en arbete såsom ej kunde göras inom ett handvändning. detta måste angripas utan press samt utan deadline. ursprunglig då Brecht skrivit tydligt flera scener, demonstrerat dem på grund av enstaka regissör samt fått filmskaparen intresserad; inledningsvis då skulle den frågan bli akut.

Så Brecht samt Weill påbörjade sitt andra samarbete.(De ägde redan arbetat ihop tillsammans med Mahagonny, 1927.) Tolvskillingsoperan skulle bli deras inledande helaftonsföreställning.

Weill samt jag bodde nära den på denna plats tiden vid ”Pension Hassforth” nära Luisenplatz.

oss kallade detta på grund av ”Pension Grieneisen” efter enstaka känd begravningsentreprenör inom Berlin. Bilder tillsammans blodig eller täckt med blod jaktscener dominerade dem numeriskt värde rummen samt möblerna plats målade inom begravningssvart. Weill ägde numeriskt värde alternativt tre studenter. han skrev bedömning på grund av Berlin-radions musikprogram på grund av för att utveckla vår dåliga vetenskapen om resurserhandel och finans.

Jag fanns lycklig på grund av varenda temporärt jobb vid någon förortsteater.

Kurt satte sig klockan nio varenda morgon nära sitt skrivbord till för att börja komponera. han använde knappt pianot alls, förutom då han ville låta sin pipa vila ett stund. då denne verkligen sjönk ner inom sitt jobb blev denne lycklig vilket en unge. Fasta arbetstider fanns något heligt på grund av honom.

denne avbröt dem endast ifall denne plats tvungen för att vandra vid repetitioner vid teatern. Brecht besökte oss sällan vid pensionatet; han föredrog för att andra besökte honom istället. Kurt tyckte detta plats bra; detta plats bara då han komponerade såsom denne föredrog sina egna fyra väggar.

Brecht bodde då inom enstaka små vindsvåning tillsammans med takfönster nära Knie.

han ägde varken golvbeklädnad alternativt gardiner, dock detta fanns ett massiv vedkamin, en tungt möbel liksom pryddes från enstaka skrivmaskin, en staffli tillsammans med kostym- samt scenografiskisser samt längs väggen ett överdimensionerad sittgrupp. vid den soffan samt vid varenda tillgängliga stolar satt dem flera studenter (både manliga samt kvinnliga) vilket ständigt omgav Brecht.

Johan Rabaeus existerar dramaten-skådespelaren såsom även flitigt synts vid filmduken.

Bara Brecht egen, likt nära den denna plats tiden såg mager samt bräcklig ut, satt inte någonsin ner. han gick, fram samt åter, insvept inom röken ifrån den tunna cigarr denne sällan släckte. han slängde ursprunglig ut enstaka blixtrande fråga mot ett lärjunge samt kastade sedan raskt svaret ovan mot enstaka ytterligare. Hans mörkbruna ögon glittrade. Hans smala vita sker gestikulerade oavbrutet samt denne översatte omedelbart varenda fras mot teaterns tungomål.

Ibland skakade denne från återhållet skratt; sen föll denne ihop inom enstaka sittmöbel, slog sig vid knäna tills denne skrattat uppenbart, gnuggade sig inom ögonen tillsammans med båda händerna samt sade ”Ja, sånt existerar livet…”

När Weill besökte honom, då viktigt jobb skulle göras, därför gick studenterna därifrån.

detta existera bara Elisabeth Hauptmann samt jag såsom ofta blev kvar. Sedan började dem numeriskt värde för att diskutera. inom läka mitt liv äger jag inte någonsin stött vid någon liksom kunnat lyssna lika god likt Kurt. han spetsade verkligen öronen samt tillsammans sina tjocka glasögon kunde man äga tagit honom till enstaka teologi-student. denne gav precisa svar tillsammans sin lugna, djupa röst – tillsammans en litet stråk från ironi inom sig.

enstaka sektion misstog detta till arrogans, fast detta inom själva verket bara plats blyghet. Brecht samt Weill behandlade varandra tillsammans med den största respekt även då dem tyckte olika, dock deras relation djupnade inte någonsin mot ett sann vänskap, vilket detta senare, på grund av Weills sektion, kom för att utföra tillsammans både Georg Kaiser samt Maxwell Anderson.

Ibland tog Brecht upp gitarren samt spelade några ackord till för att ge Kurt ett aning angående sin vilja. Kurt noterade detta tillsammans med sitt lilla allvarliga leende. han sade inte någonsin nej; han lovade ständigt för att gå vidare inom Brechts anda, även då denne arbetade hemma hos sig.

Utan för att oss visste detta ägde enstaka ung artist, inom start från 1928, bestämt sig på grund av för att öppna ett färsk scenkonst.

till syftet eller målet ägde denne hyrt Theater am Schiffbauerdamm – detta fina gamla byggnad liksom mirakulöst nog ej förstördes beneath kriget, utan står var än inom ljus, vilket detta gjorde då, inom rött samt vitt samt guld samt tillsammans med nymfer, tritoner samt gipsänglar, tillsammans med all sin underbara kitsch. nära den tiden fanns teatern nästan bortglömd trots för att den nedsänkt inom detta bästa teaterdistriktet, bara en stenkast ifrån Friedrichsstrasse.

gömd på baksidan stora kontorshus ägde den hamnat inom enstaka sorts törnrosasömn. Den unge samt företagsamme skådepelaren Ernst Robert Aufricht började genast söka efter en nytt stycke vilket skulle behärska återöppna teatern samt utföra den omtalad tillsammans ett gång. han engagerade Heinrich Fischer såsom litterär skribent samt Caspar Neher vilket scenograf, kallade mot sig teaterförläggare samt besökte outtröttligt dem erhålla kaféer inom Berlin vilka frekventerades från den tidens mytomspunna bohemer.

Auftricht träffade faktiskt Brecht på grund av inledande gången just vid en från dessa kaféer, kaffebar Schlichter. Självklart, sade Brecht,(när Auftricht visade sig intresserad från hans arbete) han höll ju just vid tillsammans med en nytt stycke, dock detta plats omöjligt för att yttra då pjäsen skulle artikel färdig samt dessutom ägde denne redan lovat försvunnen den mot enstaka ytterligare regissör.

dock – vänta lite – denne ägde ju ytterligare enstaka teaterstycke vid gång, något denne börjat tillsammans med nära sidan från. Sex scener fanns redan klara samt han ägde inget emot för att låta Auftricht titta vid dem.

Några dagar senare, enstaka regnig eftermiddag, skickade Auftricht sitt hembiträde mot Brecht på grund av för att plocka upp eller ta manuset.

Auftricht hävdade senare för att manuset varit halvt genomdränkt då han fick detta. dock Auftricht läste, hans skribent Fischer läste samt – förbluffande nog – således ville båda sätta upp pjäsen.

Premiären skulle bli vid teatersäsongens inledande natt. ingen verkade äga brytt sig angående alternativt tänkt vid musiken överhuvudtaget. Auftricht äger sagt för att man mot ett start ej ens nämnde någon musik.

Först korrekt långt senare, då Brecht levererade fler scener, påpekade han för att detta fanns melodier även, skriven från ett viss Kurt Weill.

Auftricht blev bestört. Kunde detta artikel samme Weill såsom blivit ökänd inom bota Tyskland liksom den atonala musikens enfant terrible?

Till senaste sade ändå Auftricht mot Brecht för att detta nog skulle bli utmärkt. dock samtidigt bad han inom hemlighet ett ung musiker nära namn Theo Mackeben för att titta närmare vid Pepusch originalmusik mot stycket.

ifall Weill skulle visa sig äga skrivit en helt omöjligt partitur, sålunda skulle detta därmed vandra för att falla tillbaka vid enstaka lite uppfixad utgåva från den gamla musiken.

Nästa sak såsom Auftricht bestämde sig till fanns för att flytta fram premiären mot den 28:e augusti. på grund av Brecht, liksom avskydde fasta slutdatum plats detta ett kalldusch.

detta diskuterades därpå livligt samt bestämdes för att Brecht samt Weill skulle lämna Berlin. angående dem pausade inom staden skulle dem inte någonsin hinna tillsammans med för att bli klara inom period. Någon föreslog enstaka små bygd vid Rivieran liksom tillflyktsort till dem båda. Flera boende reserverades samt den 1:a juni for oss iväg.

Kurt samt jag tog tåget, Brecht körde fordons tillsammans med Helene Weigel samt sin son Stefan. Brecht ägde hyrt en byggnad nära landremsa vid havet samt oss ägde hyrt en boende vid en pensionat inom närheten. dem numeriskt värde arbetade likt tokiga, solens tid samt mörker. dem skrev, redigerade, ändrade, strök samt skrev om; dem avbröt bara sitt jobb på grund av några minuter nära havet, då samt då.

Jag är kapabel ännu idag titta Brecht framför mig, vadande inom vattnet tillsammans upprullade byxben, keps vid huvudet, den konstanta cigarren inom munnen. Jag minns ej för att denne någonsin doppade sig. denne måste varit lite skrämd på grund av vatten.

Själv ägde jag tilldelats Jennys roll inom pjäsen. Auftricht berättade senare på grund av mig för att detta fanns ursprunglig då han hört mig sjunga Tangoballaden, liksom han helt övergivit tanken vid för att nyttja Pepusch gamla melodier.

då oss kom igen mot Berlin, fanns Brecht samt Weill inom princip färdiga tillsammans med sitt sysselsättning. Engel, vilket skulle regissera, kunde uppleva sig tillfreds. Nehers scenografiskisser fanns redan färdiga sen flera veckor samt man fanns överens ifall hur detta skulle anlända för att titta ut. för tillfället plats detta dags på grund av repetitioner!

Och detta fanns då ett hel kedja från oturliga händelser tog sin start.

Jag fråga ifall detta någonsin inom teaterhistorien varit således flera olyckliga tillbud därför nära inpå enstaka premiär. all Berlin pratade ifall Auftrichts bekymmer. en missöde följde vid en annat. Klabund fanns döende inom Davos. Hans fru Carola Neher, liksom skulle varit den perfekta Polly, fanns tvungen för att ställa in repetitionerna samt stanna tillsammans honom inom Schweiz.

Auftricht ringde varenda han kunde anlända vid till för att försöka ersätta hon.

Vem existerar Torgny Peterson?

mot slutligen gav denne rollen mot den unga Roma Bahn. Sedan blev skådespelaren såsom skulle spela Peachum – besitter jag fel alternativt plats detta Peter Lorre? – tvungen för att avsäga sig rollen. Erich Ponto kallades in (från Dresden) på grund av för att ta hans område. Vår Mackie Kniven – den komiska musikalstjärnan Harald Paulsen samt vår Mrs Peachum, den populära kabaretartisten Rosa Valetti, slutade inte någonsin för att klaga vid ”den förskräckliga pjäsen”.

Rosa Valetti, vars personlig repertoar verkligen ej ständigt fanns därför rumsren, skrek samt hotade tillsammans med för att denna inte någonsin skulle framföra ”snusket” inom Balladen angående sexmissbruket. vid repetitionernas sista ljus skrev denna kontrakt tillsammans med ett ytterligare scen, fast övertygad angående för att Tolvskillingsoperan skulle finnas vid repertoaren högst inom enstaka sju dagar.

Helene Weigel fick då plötsligt enstaka förfärlig koncept ifall hur denna skulle utföra bordellmamman – enstaka benlös figur `a la Lon Chanley inom ett gammaldags rullstol- varpå denna plötsligt drabbades från blindtarmsinflammation samt även denna blev tvungen för att ersättas.

Paulsen, liksom fanns ovanligt fåfäng, även på grund av för att artikel artist, ville för att hans inledande entré vilket Mackie Kniven skulle artikel rejält förberedd, redan inom texten.

denne bad ifall enstaka låt vilket bara skulle handla ifall honom, då ridån gick upp. ifall möjligt skulle sången gärna även nämna den himmelsblå kravatt denne ämnade bära. Brecht lyssnade surmulet samt sade ej en mening, dock redan nästa dygn kom denne tillsammans med texten mot Moriatet mot Mackie Kniven samt bad Weill för att nedteckna melodier mot den.

ingen från oss kunde ana för att just den sången skulle komma för att bli ett hit världen ovan. Sången plats byggd såsom dem sånger vilka brukade sjungas vissångare vilket framträdde vid marknader samt inför publiken framförde komplicerade beskrivningar från ökända brottslingars hemliga förbrytelse. Weill skrev ej bara sången ifrån enstaka solens tid mot enstaka ytterligare, han hittade även genast den man tillsammans positiv, liksom kunde bli ett sektion från föreställningen.

denne hette Bacigalupo. Paulsen fick ej egen sjunga sången. Uppgiften gavs mot Kurt Gerron, liksom ägde enstaka dubbelroll vid scenen samt gjorde både Tiger Brown samt enstaka gatuartist.

Jag är kapabel ej längre minnas vem likt kom backstage på grund av för att kika, dem var dagarna, dock jag minns Leon Feuchtwanger alldeles klart.

Hans bidrag fanns en utomordentligt förslag: detta plats denne likt kom vid titeln Tolvskillingsoperan.

Vem existerar den mörka killen på baksidan Beyonce?

Brecht gick omedelbart tillsammans med vid den samt identisk ljus syntes den nya titeln inom stora tecken utanför teatern. Fritz Kortner, Aufricht samt Engel fanns varenda motståndare mot finalens kör. ”Det denna plats måste bort” sade dem ”det låter liksom Bach, samt detta finns ingen område på grund av Bach inom Tolvskillingsoperan”. dock Weill ville ej stryka grupp.

Sidan 3-Skvaller ifall Dramaten-regissören/skådisen Tommy Berggren?

Neher ville även behålla kören. ”Om ni ger tillsammans dig samt stryker den” sade han mot Kurt ”då existerar jag ljus tillsammans dig”. Kören blev kvar.

Kostymrepetitionen/genrepet före premiärkvällen blev ett fars. detta höll vid mot klockan fem vid morgonen. samtliga plats helt slut. varenda skrek samt svor åt varandra.

Bara Kurt behöll sitt lugn. Strax före fem kom stunden då jag äntligen skulle sjunga Solomonsången, dock jag ägde knappt börjat då filmskaparen skrek ”Ridå nu! Sången existerar struken. Föreställningen existerar redan alldeles på grund av lång.”

Vi fick reda vid för att Aufricht gick omkring samt frågade varenda angående dem ägde någon fräsch teaterstycke vid förslag på grund av honom, han behövde något nytt, annars skulle han artikel förlorad.

Välkända teaterprofeter inom Berlin spred ryktet därför fort dem lämnat salongen den var natten för att Brecht samt Weill fanns vid gång tillsammans något liksom plats enstaka förolämpning – enstaka vild blandning vilket varken fanns musikdrama alternativt operett, varken underhållningsföreställning alternativt teaterpjäs, utan lite från varenda, tillsammans med helheten dränkt inom enstaka exotisk jazz-smörja: tillsammans andra mening, detta fanns många svårsmält.

dem menade för att detta klokaste vore för att lägga ner bota uppsättningen, före premiären.

Till detta ögonblick då ridån gick upp ägde oss alltså ej ett lugn stund.

Han existerar detta tillsammans med rätta, jag äger läst boken inom somras samt B besitter helt korrekt, Ingemar geolog fanns en riktigt kräk, denne sparkade den största artist landet haft, Lars Hanson ifrån Dramaten då han blev ledare eftersom geolog ej förstår vad riktigt skådespeleri bör vandra ut på.

Mitt vid dagen samlades oss varenda vid teatern igen. oss gjorde en genomdrag. för tillfället fanns allt tystare: ingen ägde kraft nog för att bli upprörd. Ovanpå allting därför plats detta dessutom ett olidligt varm sommar just detta året.

Sent vid eftermiddagen hördes en nytt ilsket skrik. Rösten fanns okänd till dem flesta, eftersom detta fanns inledande gången den höjts tillsammans sådan kraft.

Kurt Weill ägde upptäckt för att mitt namn saknades inom programbladet. beneath bota sin teaterkarriär fanns detta inledande samt enda gången vilket han helt förlorade humöret. denne gjorde uppror, dock detta fanns på grund av min skull samt ej till honom egen. detta plats tur för att jag plats vid ställe samt kunde lugna honom; ingen ytterligare ägde nog kunnat utföra detta.

Jag lovade samt svor för att ingenting kunde hindra mig ifrån för att vandra vid scenen – tillsammans med alternativt utan program.

Så många besitter sedan skrivits angående premiären för att jag kunna hålla mig vykort. Den äger blivit legendarisk. Fram mot andra scenen, den vilket utspelar sig inom en stall, höll sig publiken sval samt avvaktande.

dem gav intrycket från för att redan vid förhand äga varit inställda vid för att detta på denna plats skulle bli en fiasko. Sen kom Kanonsången. enstaka ofattbar applådåska. Publiken fanns utom sig. samt därifrån kunde inget vandra fel. Publiken plats tillsammans med oss. oss kunde ej tro varken våra ögon alternativt öron. Fram mot nästa morgon kunde oss knappt tro vid vår framgång/succé.

Sedan läste oss dem inledande recensionerna.

dem skilde sig många åt. enstaka kritiker skrev för att denne sovit sig igenom detta kurera. Alfred Kerr, den skarpaste från Berlinkritikerna, plats korrekt imponerad, dock frågade sig samtidigt angående detta verkligen plats sålunda denna plats teaterns kommande såg ut. Kurt samt jag skummade igenom recensionen fram mot detta sista stycket tillsammans ett underrubrik likt löd ”Vem existerar hon?

denna verkar existera ifrån Österrike… Håll en synorgan vid hon. Snart kommer varje barnunge uppleva mot henne.”

När oss läst varenda recensionerna tänkte oss för att detta nog plats dags på grund av oss för att lämna pensionatet samt flytta mot enstaka personlig lägenhet.

Berlin plats drabbat från Tolvskillingsoperan-feber. Överallt, även vid gatorna, visslade man vid låtarna.

ett Tolvskillingsoperan-bar öppnades, var ingen ytterligare melodier fick spelas. andra konstnärer började genast försöka efterlikna Brecht-stilen, Weill-stilen – alternativt vad dem för tillfället läste in inom detta. detta såsom Alfred Kerr förutspått till mig blev sant, nästan vid ett kväll.

En svensk artist äger gripits efter för att denne besitter haft sex tillsammans med ett ung flicka.

enstaka gång då jag promenerade inom Tiergarten samt passerade ett blind person som ber om pengar, sålunda ropade denne efter mig samt sade ”Fröken Lenya, besitter ni bara period till person som ber om pengar vid scenen, va?”

Och detta lustigaste fanns hur fanns samt varannan människa för tillfället tvärsäkert hävdade för att dem ägde vetat ifrån start för att Tolvskillingsoperan skulle bli enstaka massiv succé.

dock jag visste många väl för att dem flesta från dem ej alls ägde varit vid premiären. Även idag, då forna Berlinbor besöker mig inom logen  vid Theatre dem Lys inom New York, sker detta för att dem säger: ”Jag minns detta såsom ifall detta vore igår. Den premiären! detta fanns tider det!” Jag svarar samt nickar, väl medveten ifall för att Theater am Schiffbauerdamm ägde lika flera platser då vilket nu: knappt åttahundra.

dock vilket agerar detta på grund av roll? då jag tänker vid den knasiga tiden, således tänker jag ofta vid tomrummet, mitt saknade namn, inom programbladet samt jag frågar mig egen ifall jag ej egentligen bara inbillade mig för att jag fanns där.

LOTTE LENYA-WEILL ur boken BRECHT As They Knew Him ,

Redaktör: Hubert Witt, översättning: John Peet, International Publishers New York 1974

Översättning mot svenska: Anneli Dufva