Offentlig toalett stockholm åhus priser ystad

Offentliga toaletter inom Stockholm – således kallade allmänna bekvämlighetsinrättningar – stadgades inom ett förordning inledande gången tid 1792. Då inrättades sammanlagt tre allmänna, från staden skötta avträden: vid Kornhamnstorg, vid Packartorget (nuvarande Norrmalmstorg) samt nära latrinuppsamlingsplatsen vid Stadsgården.

En välutformad samt underhållen offentlig toalett bidrar mot folkhälsan, social inkludering samt ett ökad emotion från säkerhet samt välbefinnande inom stadsmiljön.

På 1840-talet fanns en femtontal offentliga bekvämlighetsinrättningar. vid 1870-talet ökade staden antalet offentliga toaletter genom för att privatpersoner fick hyra toalettlokaler samt utföra dessa tillgängliga på grund av allmänheten mot ett viss betalning. Kring 1885 fanns 17 offentliga, bevakade toaletter vilket kallades "kabinetter" samt samtidigt omkring 70 allmänna urinoarer inom staden.

Antalet bevakade sålunda kallade kabinetter besitter varierat genom tiderna.

Idag vid Världstoalettdagen lanseras ett färsk toa-app således för att stockholmare samt gäst förmå hitta den närmaste öppna toaletten då detta existerar bråttom.

kalenderår 1885 fanns detta 17, 1930 fanns detta 14, 1960 fanns detta 32 samt 1987 ägde dem minskat mot 14. inom juni 2021 fanns detta 66 offentliga toaletter inom Stockholm.^[1]

Stockholms äldsta, inom drift varande urinoar placerades 1890 nära Källargränd intill Börshuset, var den står den än idag. detta nyaste sättet för att erlägga toalettbesöket existerar via mobiltelefon genom för att öppna dörren tillsammans en således kallat sms-lås.

Idag existerar detta Trafikkontoret likt äger ansvar på grund av Stockholms offentliga toaletter.

Medeltidens avträden

[redigera | redigera wikitext]

I detta medeltida huvudstaden fanns nödvändigheten från offentliga avträden ej särskilt stort. för att anordna avträden samt sköta renhållningen fanns den enskildes angelägenhet. Latrintunnor fanns okända samt sina behov uträttade man inom ett grävd grop vid innergården.

Ibland fanns enstaka överbyggnad inom form eller gestalt från en enkelt skjul ovan gropen. många latrin hamnade direkt vid gatan. inom Stockholms tänkebok till kalenderår 1551 står detta bland annat för att ett deltagare inom en dryckeslag uträttade sina behov genom en glugg samt därvid ramlade ner vid gatan samt slog ihjäl sig.^[2]

Ett gammalt önskemål fanns för att avträden på grund av allmänheten helst skulle anordnas ovan rinnande dricksvatten, alltså enstaka sorts medeltida vattenspolningstoalett.

Troligen fanns liknande även inom huvudstaden. var detta fanns avträden användes dem från flera familjer samt kanske även från allmänheten. inom samt tillsammans med för att staden växte fick man lämna ambitionen tillsammans rinnande en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig. Genom för att huvudstaden fick allt fler invånare ökade även nödvändigheten från för att införa allmänna, från staden skötta således kallade bekvämlighetsinrättningar.^[3] detta skulle dock dröja mot slutet från 1700-talet innan offentliga, från staden skötta avträden inrättades.

Allmänna avträden samt urinoarer

[redigera | redigera wikitext]

Enligt ett förordning ifrån 1792 stadgades för att allmänna avträden skulle finnas inom anslutning mot vart samt en från dem tre "budningskontoren" till avträdesrenhållningen. Dessa fanns vid Kornhamnstorg, Packartorget (nuvarande Norrmalmstorg) samt nära latrinuppsamlingsplatsen vid Stadsgården.^[3]

År 1809 kom en reglemente för att entreprenören likt skötte latrinhämtningen även skulle ta grabb angående skötseln från dem allmänna avträdena.

Reglementet preciserade för att dem skulle "dagligen sopas samt snygge behållas samt tillsammans tillräcklige käril mot ombyte [skulle] artikel försedde". Kring 1840-talet fanns en femtontal offentliga bekvämlighetsinrättningar inom huvudstaden samt sammanlagt transporterades cirka 15 000 flaska årligen ifrån dessa inrättningar.^[3]

På 1870-talet ökade staden antalet bekvämlighetsinrättningar genom för att privatpersoner fick hyra toalettlokaler samt utföra dessa tillgängliga till allmänheten mot enstaka viss betalning.

detta fanns detta nygrundade Vattenverket liksom ägde ansvaret till inrättningarna, såsom även kallades kabinett. ett årshyra på grund av en kabinett tillsammans numeriskt värde avdelningar kunde vandra vid 1200 kronor, dock då tillhandahöll staden kostnadsfri gas samt dricksvatten. Kabinetterna placerades var flera människor vistades, exempelvis inom ansluning mot stadens hamnar samt större torg.

Tillträdet på grund av allmänheten fanns 10 öre till klosett, 5 öre till rengöringsmedel samt 10 öre på grund av lokala telefonsamtal. 1915 höjdes avgiften mot 15 öre på grund av klosett.^[4]

En större urinoar från järn sattes upp 1879 vid Fängelsegränd (sannolikt ett sektion från dagens Rådhusgränd) samt vid Källargränd intill Börshuset ställdes 1890 enstaka urinoar liksom ännu finns kvar.

Den existerar cylindrisk tillsammans konformat överbyggnad samt en guldmålat klot vid toppen. inom ögonhöjd finns ett fin färglagd blomstergirlang. Urinoaren, såsom renoverades samt moderniserades vid 1980-talet, existerar stadens äldsta kvar inom drift varande bekvämlighetsinrättning.

I staden anordnades allt fler urinoarer; 1880 kom den sålunda kallade "parisermodellen" liksom fanns avskärmad bara mellan vilket samt axel.

Kring 1885 fanns 17 kabinetter samt omkring 70 allmänna urinoarer inom staden. till för att undvika luktproblem inom urinoarerna sommartid renhölls dessa genom kontinuerlig vattenspolning. kalenderår 1895 blev detta sålunda många likt 540 000 m³ dricksvatten såsom spolades genom Stockholms urinoarer.^[3]

Från kabinett mot stadstoalett

[redigera | redigera wikitext]

År 1911 övertog Stockholms renhållningsverk ansvaret tillsammans med för att rengöra urinoarer samt toaletter, samt ifrån 1919 upphörde vattenverkets befattning tillsammans stadens bekvämlighetsinrättningar.

kalenderår 1944 överfördes kurera verksamheten tillsammans med bekvämlighetsinrättningarna mot Stockholms renhållningsavdelning.^[3] Idag (2011) existerar detta Trafikkontoret såsom besitter ansvar till Stockholms offentliga toaletter.

Bekvämlighetsinrättningarna, kvinnorna samt moralen

[redigera | redigera wikitext]

Allmänheten fanns ej ständigt tillfreds tillsammans stadens ringa antal offentliga toaletter samt flera ansåg för att myndigheterna visade till lite nyfikenhet samt handlingskraft.

Även den dåliga skyltningen kritiserades, samt kvinnorna plats upprörda ovan för att dem blev missgynnade tillsammans tanke vid detta stora antalet urinoarer (enbart till män) samt detta ringa antalet kabinetter (för män samt kvinnor). på grund av för att sätta tryck vid politikerna lämnades 1920 enstaka motion från socialdemokratiska kvinnor mot stadsfullmäktige angående kostnadsfri klosettrum på grund av kvinnor.

inom motionen ingick en meddelande från Sveriges inledande kvinnliga medicinsk expert, Karolina Widerström var denna intygade för att "blåsans överfyllnad hos kvinnor samt män är kapabel förorsaka plågsamma symtom" samt för att kommunen bör inrätta avgiftsfria bekvämlighetsinrättningar på grund av kvinnor. detta skulle dock dröja ytterligare fem kalenderår innan gatukontoret begärde medel till för att successivt ordna nya allmänna toaletter.^[3]

Även klotterproblemet inom offentliga toaletter uppmärksammades tidigt.

detta illustrerar en meddelande från den 20 femte månaden i året 1916 ifrån Karl Fries inom Kristliga Föreningen från Unge Män (KFUM) inom huvudstaden mot rådmannen samt mötesledare inom drätselnämndens 2:a sektion. Fries menade bland annat för att "…insidorna från dessa [bekvämlighetsinrättningar] äro ofta vanprydda tillsammans ytterst obscena ritningar alternativt inskrifter, vidriga för att iakttaga på grund av den vilket icke besitter smakupplevelse till sådant samt utan tvivel innebärande ett skadlig äggelse till liknande, vilkas sinnen äro tillgängliga på grund av dylika intryck".

denne tyckte för att väggarnas insidor borde målas angående "en gång fanns alternativt varannan månad". Brevet finns bevarat vid Stockholms stadsmuseum.^[5] ett medarbetare vid Hallwylska palatset, Bengt Clauvelin, vilket arbetade tillsammans för att katalogisera grevinnan Hallwyls samlingar, dokumenterade toalettklottret beneath flera decennier vid sin ledighet tillsammans start någon gång omkring 1910.

nära hans bortgång 1939 skänktes anteckningsböckerna mot samlingarna samt dem kom för att benämnas Klotterböckerna. Hallwylska paltset ägde då blivit museum samt museichefen avgjorde för att anteckningsböckerna ej fick offentliggöras före 1999, vid bas från dess sexuellt explicita natur.^[6]

Förutom toalettklotter tillsammans verser från sexuell natur alternativt skämtsam natur fanns även klotter vilket visade hur toaletterna fungerade vilket kommunikationskanal på grund av homosexuella män, då homosexuella kontakter fanns olagligt samt senare ännu många stigmatiserat.

vid väggarna gavs råd ifall mötesplatser, ibland likt kontaktannonser alternativt sålunda gavs råd samt varningar angående farliga män, samt även till för att informera ifall vilket man varit tillsammans om.^[7][8] Särskilt populära för att söka förbindelse tillsammans med plats unga militärer, särskilt hästgardister vars uniform ägde höga blanka stövlar samt flottister vilket ägde vita uniformer, vilket ansågs attraktivt.^[8] Vissa inrättningar fanns mer nyttja på grund av homosexuella kontakter än andra, liksom modell kallades ett kur nära Vasabron på grund av "Sista försöket".^[7]

Kioskkabinetter, toalettvagnar samt mynttoaletter

[redigera | redigera wikitext]

För för att minska den höga driftskostnaden till bevakade toalettanläggningar infördes 1955 detta sålunda kallade kioskkabinettet.

Toaletten uppfördes inom anslutning mot enstaka kiosk, var betjäningen kunde öppna toalettdörren till den nödige tillsammans en elektriskt låsanordning alternativt lånade ut ett öppningsverktyg. Kioskpersonalen behövde ej stå till rengöring samt underhåll, detta skötte staden. detta inledande kioskkabinettet öppnade nära Fridhemsplan samt snart följde flera efter, ofta intill tunnelbanestationer.

beneath 1970-talet avvecklades kioskkabinetterna samt ersattes från myntkabinetter. nära start från 1980-talet fanns bara mynttoaletter utöver dem erhålla bevakade anläggningarna.^[9]

För för att åtgärda toalettproblemet var större mängd människor temporärt vistades inköptes 1955 den inledande toalettvagnen, likt fanns tio meter utdragen samt innehöll dam- samt herrtoalett samt vaktrum.

tid 1970 ägde staden 20 liknande vagnar likt ambulerade mellan olika parkerar till stadens egna arrangemang alternativt hyrdes ut mot konserter, mässor samt liknande. Numera löser arrangörer till större tillställningar även toalettfrågan tillsammans inhyrda Bajamajor alternativt liknade mobila anordningar.

Antal bevakade kabinetter äger varierat genom tiderna; 1885 fanns detta 17, 1930 fanns detta 14, 1960 fanns detta 32 samt 1987 ägde dem minskat mot 14.

Stockholms tätort fixade offentliga toaletter till flera miljoner kronor.

Bevakningen sköttes huvudsakligen från kvinnor samt inom folkmun fick dem snart fantasifulla yrkesbeteckningar liksom pottmamsell samt lorthusblomma, medan deras manliga kollegor fick varma kabinettskammarherrar alternativt kurfurstar.^[10]

Idag (2011) finns en drygt hundratal offentliga toaletter inom Stockholms centrala delar samt vid Djurgården.

Då ingår både automatiska mynttoaletter samt liknande tillsammans med bevakning. Även inom vissa varuhus samt bokhylla finns offentliga toaletter, likaså inom exempelvis Stockholms centralstation samt T-centralen.^[11] vid T-centralens 2011 nybyggda toalettanläggning finns skötbord även vid herravdelningen.^[12]

En sektion offentliga toaletter existerar säsongsöppna, såsom toaletter nära offentliga strandbad.

andra existerar halvoffentliga, exempelvis inom butiker, restauranger, biografer samt teatrar var man inom regel måste artikel klient respektive gäst på grund av för att ett fåtal nyttja dem.

Äldre konstruktioner

[redigera | redigera wikitext]

De äldsta fristående urinoarerna utfördes från virke samt tjärades invändigt.

vid 1800-talets slut byggdes fristående bekvämlighetsinrättningar tillsammans väggar samt skärmväggar från gjutjärn respektive präglad plåt. Även Stockholms äldsta kvarvarande urinoar nära Börshuset besitter denna konstruktion. Redan omkring 1917 började man tillsammans med väggar från betong alternativt skiffer liksom impregnerades tillsammans enstaka vätska såsom kallades urinol.

kalenderår 1927 kom speciella plattor tillverkade inom Tyskland likt plats något som har fått en viss form eller struktur till för att behärska användas mot väggar, rännor samt yta. Hygienen kunde förbättras ytterligare genom för att utsatta delar inom ett toalettanläggning kläddes tillsammans kakel- alternativt klinkerplattor. ifrån samt tillsammans med 1955 kom även rostfri stålplåt liksom beklädnadsmaterial.^[13]

Stockholms fristående bekvämlighetsinrättningar gavs inom inledande grabb en funktionellt utförande, dock detta finns även enstaka sektion många konstnärligt genomarbetade anläggningar.

mot dem räknas kabinettet inom Vasaparken likt uppfördes 1910 samt ägde bevakning. detta äger en säteritak övertäckt tillsammans med glaserat taktegel, samt fasaderna existerar klädda tillsammans med träpanel inom olika riktningar. Byggnaden existerar numera upprustad dock ej längre toalett utan sommarcafé.^[9]

I slutet vid 1960-talet kom den funktionalistiska sexkantiga urinoaren från betongelement samt ingång inom rostfri plåt.

numeriskt värde alternativt flera från dessa sexkant-kurar kunde sammanbyggas mot större grupper. Några exemplar finns ännu kvar, exempelvis nära Tegnérlunden samt inom Polishusparken.

Världsarv

[redigera | redigera wikitext]

I huvudstaden finns även enstaka offentlig toalett såsom ingår inom en Unesco-världsarv.

detta rör sig angående arkitekten Sigurd Lewerentz sista bidrag 1960–1961 mot Skogskyrkogården samt existerar enstaka toalett- samt vaktbyggnad. Toaletten står intill detta nästan fyrtio tid äldre Uppståndelsekapellet (även detta ritat från Lewerentz) samt ingår därmed inom världsarvet. Den lilla byggnaden tillsammans med pulpettak existerar gestaltad inom brutalistisk stil.

Byggnadens fasader existerar utförda inom rött tegel tillsammans grova fogar.^[14]

Modern teknik

[redigera | redigera wikitext]

I huvudstaden förekommer ett ofta använd typ från mynttoalett, den således kallade stadstoaletten tillsammans med produktnamnet Paragon formgiven från Bo Castenfors samt tillverkat från Danfo.

Paragons väggar existerar klädda tillsammans med grön/svartemaljerade plåtpaneler vid utsidan samt lättrengörligt plastlaminat vid insidan. Toalettstolen samt tvättställ tillsammans stänkskydd existerar tillverkade från rostfri stålplåt. Spolningen sker helautomatiskt via dörrlåset. Stadstoaletten innehåller enstaka tillgänglig toalett (med myntöppning till dörren) vid en kortsidan samt enstaka urinoar (gratis) vid andra kortsidan.^[15] en mottagning vid toalettsidan kostar fem kronor (2011).

till närvarande finns en 30-tal stadstoaletter från typ Paragon.

En ytterligare förekommande toalett existerar "pelartoaletten" såsom tillverkas från franska JCDecaux. Toaletten äger område på grund av reklamaffischer samt existerar reklamfinansierad. Man prövar på grund av närvarande (2011) kostnadsfri tillgång mot några från dessa pelartoaletter.

Än således länge existerar detta ett försöksverksamhet samt en samarbetsprojekt mellan Stockholms tätort samt tillverkaren. Pelartoaletten rengör automatiskt toalettsits samt underlag efter varenda mottagning samt toaletten existerar uppkopplad 24 timmar ifall dygnet mot ett driftcentral liksom ser mot för att driften läka tiden underhålls tillsammans säkerhet samt hygien.^[16] detta finns till närvarande 18 sådana pelartoaletter.

Pelartoaletten existerar dock ej tillgänglighetsanpassad till personer tillsammans med rullstol, samt Trafikkontoret äger till intention för att samtliga offentliga toaletter likt ej möter handikapporganisationernas krav samt kraven inom skriften Stockholm – enstaka ort på grund av alla skall bytas ut.^[17]

Efter valet 2014, var en rödgrönt samarbetet tog ovan styret, skapades projektet Toa till alla.

inom samband tillsammans enstaka upphandling 2015 från reklamplatser inom huvudstaden ställde staden krav för att den likt fick reklamplatserna även skulle bygga ut samt finansiera nya offentliga toaletter inom en avtal såsom löpte beneath tio kalenderår. JCDecaux vann upphandlingen samt omkring 70 offentliga toaletter samt 87 automatiska cykelpumpar skulle placeras igång samt drivas, var staden stod på grund av el samt uppkoppling mot en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig samt avlopp.^[18] Projektets utlovade toaletter försenades samt fördyrades kraftigt, vilket ledde mot massiv bedömning både mot staden samt företaget.^[19][20]

Sedan hösten 2010 finns appenToahjälpen såsom bland annat tagits fram från Riksförbundet till mag- samt tarmsjuka samt likt guidar mot närmsta offentliga toalett såsom finns inlagd inom appen, samt äger en interface var användarna kunna addera toaletter vilket saknas.^[21]

Nyaste sättet för att erlägga toalettavgiften existerar via sin mobiltelefon såsom möjliggör för att öppna dörren tillsammans med en SMS-lås.

eftersom inga valuta hanteras slipper ägaren kostnaderna till vandalisering, stöld samt tömning.^[22]

Offentliga urinoarer samt toaletter inom urval

[redigera | redigera wikitext]

• Stockholms äldsta urinoar nära Börshuset.

• Pelartoalett nära Medborgarplatsen.

• Vinterstängd stadstoalett vid Riddarholmen.

• Stadstoalett tillsammans med kö nära Stockholms slott.

• WC vid Stockholms centralstation.

• Äldre urinoar nära Klara kyrka.

• Urinoar, sexkantkuren, Tegnérlunden.

• Urinoar nära Observatorielunden.

  Runt ifall inom huvudstaden finns detta inom dagsläget 95 stycken offentliga toaletter – dock nästa kalenderår existerar 81 från dem en minne blott.

• Flyttbara "Holken", Ulvsundasjön.

• En pelartoalett nära Medborgarplatsen.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor samt litteratur

[redigera | redigera wikitext]

• Dufwa, Arne; Pehrson, Mats, red (1989). Stockholms tekniska bakgrund. 4, Snöröjning, renhållning, återvinning.
  Offentliga toaletter.

  Monografier utgivna från Stockholms ort, Stockholms tekniska bakgrund. Solna: Seelig. Libris513279. ISBN 91-7031-014-9 (inb.) 

• Ahlin, Janne (1985). Sigurd Lewerentz, arkitekt. Stockholm: Byggförlaget inom samarbete tillsammans Arkitekturmuseet. Libris7746262. ISBN 91-85194-63-8 
• Tilander, Gunnar (1984). Stång inom skiljevägg samt hemlighus : kulturhistoriska glimtar ifrån mänsklighetens bakgårdar. Fabel.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]